Gule Knut - dit man gick för en pilsner
Av Gunnar Berglund den 13 oktober 2012 kl. 08:32
Till Gule Knut kunde man gå för en öl, på lördagar kunde man även få något att äta.
Till Gule Knut kunde man gå för en öl, på lördagar kunde man även få något att äta. Foto: Jönköpings länsmuseum.
Gunnar Berglund har denna vecka tagit reda på mer om ölcaféet Gule Knut på Smedjegatan i centrala Jönköping.

Ölcaféet Gule Knut kallas Gule Knut för att någon skämtare (?) målade de två vinklade bräderna mot Smedjegatan gula när fastigheten vid en ommålning fått en helt annan kulör. Ursprungligen hade fastighetsägaren målat huset gult.
År 1908 övertog Elisabet Björklund Gule Knut och drev caféet i 44 år. Föregångaren till Gule Knut var bryggare P Warolins affär startad 1875, senare kallad "C F Warolins Efterträdare, Smörgås- och ölaffär".
Elisabet Björklund berättade att Gule Knut var ett ölcafé dit arbetarna gick för att få sig ett par pilsner.

Två vita och en brun
På lördagarna skulle det enligt kommunens bestämmelser serveras mat till ölen. Det var stekt wienerkorv och potatis, köttbullar eller någon annan husmanskost. Ofta gick arbetarna en ronda efter jobbet på lördagarna, först till Munken eller Helmershus och tog två vita (brännvin) och en brun (konjak) á 6 kronor. Gule Knut var ett ganska skötsamt ställe. Det kunde hända att någon fått för mycket och att Lisa Björklund fick säga: "det är bra så" och neka servering. Så fanns svarta listan från nykterhetsnämnden med namn på dem som skulle nekas och det var inte alltid så lätt att hålla reda på personerna. På fredagskvällar och lördagar stod chefen/ägaren ofta själv i kassan, särskilt när en servitris var nyanställd och svartlistade kunder då deförsökte få en öl.

Så här ser det ut på Smedjegatan där Gule Knut låg. Foto: Gunnar Berglund.
Så här ser det idag ut på Smedjegatan där Gule Knut låg. Foto: Gunnar Berglund.

Lisa - en riktigt snäll tant
Stig Bjällmark har i Gudmundsgillets årsbok 1984 berättat om att Gule Knut var en stor kund hos A. H. Svenssons Eftr. Lisa Björklund kom in i affären varje lördag, när hon varit på torget och handlat. Då köpte hon en väldig massa varor av oss. Han fortsatte med hur snäll Lisa Björklund var mot springpojkar som kom med veckoinköpet till Gule Knut i 3-4 korgar på dragkärra. Man fick backa in kärran i ölcaféets port, bära in varorna och plocka upp. Den tanten var mycket snäll, berättar Stig. Man fick 50 öre eller ibland en krona av henne. Mycket pengar på den tiden för en ung människa. Han arbetade hos A. H. Svenssons Eftr. som springpojke 1928-30 och som bodbiträde 1930-32.

Ordning och reda
Sven Fagerlund skriver i sina Marknadsminnen i Gudmundsgillets årsbok år 1985. "Mången torggubbe ville klara av affärerna så fort som möjligt. Ett ölcafé låg i nära grannskap till (Östra) torget: Gule Knut på Smedjegatan. Innehavarinnan tillämpade benhårda regler vad gäller ordning och reda. Jag tror nog att ett och annat kilo smör och en eller annan kull ägg (en kull = 12 styck) spenderades av bönderna på ölcaféet. Notan på det som skulle handlas med hem till familjen glömdes bort eller bantades".
Efter ungefär år 1930 fanns det tre ölcaféer utan mattvång: Gule Knut på Smedjegatan, Bierhall (eller Augustas) under senare år på Skolgatan och Fenix på Östra Torget. Ölrättigheterna drogs in 1952 för dessa caféer. Augustas och Fenix upphörde då helt medan Gule Knut fanns kvar ytterligare ett tio-tal år som restaurang.

Fakta har hämtats i "Det okända Jönköping" utgiven av Jönköpings läns museum 1984 samt Gudmundsgillets årsböcker 1984 och 1985. Den gamla svartvita bilden har fotograferats av Jönköpings läns museum 1950 och färgfotot av Gunnar Berglund som även sammanställt texten.

Annons
Annons
Translate this page
تترجم هذه الصفحة
ترجمه این صفحه
Traducir esta página
Käännä tämä sivu
Bu sayfayı çevir
Annons
billiga resor