Även om de motvilligt ville erkänna det, betydde Hallbys förkrossande seger mot Varberg något mer än bara två poäng. Vi snackar ändå om en seger med 41-24, till sist en målskillnad på 17 mål. Det händer i handbollen men inte varje dag - synnerligen inte i Hallby är en sak som är säker - och det syntes på hallbyiterna efteråt i nya Arenan. Varje mål gav en extra skjuts i självförtroendet som är behövligt efter en tung start.

Men mest på tränaren Kenneth Andersson, tror jag. Han har inte fått en lätt resa hittills och Hallby har lagt stora delar av sin förhållandevis lilla - ursäkta- spelarbudget på att hitta en bättre tränare än Tobias Nordendorph och segern sitter nog extra skönt.

Fast å andra sidan säger överlägsenheten mer om Varberg än Hallby. För så bra spelade man trots allt inte.

Ordet kris är något vi gärna gillar att prata om, men inte tränarfolk, och det är väl inget ord man nämner så här nära in på säsongen men hur ska man annars uttrycka det? Om Hallby mot all förmodan skulle förlorat i kväll - ja, då skulle vi tala om en mindre skakande kris. Men nu blev det inte så och det är lika bra.

Hallby behöver lugn och ro att hitta rätt och vi får acceptera att det nog kommer bli en mellansäsong för att "utvecklas" och "förbättra", som Kenneth Andersson själv vill förklara det.

Men en annan sak. Publiksiffran, blott 312 personer och endast handbollsfolk närvarande. Var är intresset? Är det något Hallby måste fundera rejält kring är det hur man ska hitta tillbaka till publikintresset som fanns när man kvalade om en elitserieplats. Det känns ljusår tillbaka. Synd. Man är redan passerade av en kokande innebandypublik och gör man inget annat blir handbollsgraven i Vätterbygden betydligt djupare än så här.

400 företag har gjort det. Platsannonsera på Jnytt.se