
Nu meddelar Utrikesdepartementet att man inte gjort något fel i sin hantering.
- Vi följde lagen i ärendet, säger Linn Duvhammar på UD:s presstjänst.
Jnytt skrev i våras om systrarna Ida och Sarah Rendahl som upplevde en mardrömssemester när de var på väg till Zanzibar och Afrika. De blev kidnappade och rånade på sina resepengar och när de uppsökte svenska ambassaden i Tanzania för att få hjälp tvingades de betala, trots att de blev rånade på alla sina pengar. Ambassaden i Dar es Salaam var stängd och systrarna fick betala hundratals kronor per påbörjad arbetstimme för att ambassadpersonalen skulle ta hand om dem.
Utrikesdepartementet (UD) uppgav då att man skulle undersöka fallet och om man brustit i sina rutiner. Men allt har gått tillväga på rätt sätt, det säger nu UD efter ett halvår.
"Var inget brott som begicks"
- Vi följde lagen i ärendet. Och i lagen har man rätt att ta betalt för mer arbetstid. Det var inget brott som begicks, säger Linn Duvhammar.
Så ärendet är avslutat för er del?
- Det är från ambassadens håll i så fall. Vad jag förstår har de fått förklarat för sig vad det handlade om. Det har inte varit något formell utredning utan vi har följt reglerna för ambassaden.
Sen systrarna kom hem har det varit tyst från UD. Man har inte heller haft tanken att ta kontakt med systrarna för att höra deras sida av händelsen. Istället har det varit upp till dem att ta kontakt - i fall de velat göra en formell anmälan om ambassaden har brustit i sina rutiner.
- Det måste finnas något sånt system om man inte anser att ens behov har blivit tillgodosedda. Men hur en sån procedur går till vet jag inte, säger Linn Duvhammar.
Känner sig besviken
Ida Rendahl känner i dag en viss besvikelse att man inte fått göra sin röst hörd, och hon visste inte om att det var upp till dem själva att ta kontakt.
- Man hade velat få lite med empati och stöd när det kändes behövligt. När det hände kände man sig inte så stor, säger Ida som fortsätter:
- Man tror ändå att man kan vända sig till ambassaden. Det är många som säkert känner sig besvikna, och inte ens när man blir kidnappat kan man förvänta sig hjälp. Det är väl sånt man betalar för om man bor i Sverige, det är ju vi som betalar för ambassaden, säger Ida.
"Man tappar ju tron"
Flera månader efter den dramatiska upplevelsen i Afrika tänker Ida fortfarande ofta på vad som skedde och hon vågar inte åka utomlands än på ett tag.
- Jag har inte vågat åka någonstans och känt något sug efter det heller. Man tappar ju tron på något sätt, man blir rädd för människor efter det vi upplevde.
ترجمه این صفحه
Traducir esta página
Käännä tämä sivu
Bu sayfayı çevir




Tipsa en vän






Skriv ut













