Goran Vukojevic står utanför Råslättsskolan när eleverna i årskurs sex har rast. De springer alla ut från sina klassrum, säger glatt hej till Goran och fortsätter bort mot skolgårdens fotbollsplan.
Killarna spelar i Råslätt SK:s P95-lag och Goran Vukojevic är deras tränare.
Han minns när han började som tränare och första gången laget var på cup. Då hade de ingen riktig lagdräkt, utan alla spelare hade olika färger på sina strumpor och shorts.
- Efter det bestämde vi att vi måste organisera oss, fast de bara var åtta år. Men man måste ju ha en grund. Så jag började jaga sponsorer, berättar Goran.
Han hittade sponsorer på sitt eget jobb, men även ett antal föräldrar till spelarna i laget ställde upp och sponsrade. Med pengarna köpte man bland annat lagets första dräkter.

Ställer krav
De har nu tagit hem förstaplatsen i serien de tre senaste åren och vunnit större delen av de cuper de har deltagit i. Goran är stolt över sina spelare, men säger att han inte vill att de ska bli kaxiga. Det kan hända mycket på till exempel tre år, menar han. Och mycket handlar om planering.
Vad man äter, hur man sköter skolan och att man ser till att få vila och sömn. Han betonar den sociala biten som han tycker är viktig.
- Vi ställer krav. Blir det inte bra resultat i skolan så blir det inga matcher. Sen måste de vara bra kompisar. På plan, utanför plan - överallt, säger Goran.

Foto: Erik Rydberg

"Det är fantastiskt!"
Förra säsongen började laget även spela 11-mannafotboll. De vann åtta matcher och förlorade sex. Ett resultat som Goran är nöjd med. För övergången mellan 7-manna och 11-manna kan vara stor. Och inte bara när det gäller spelytan och konditionen, menar spelarna själva.
- Det är jobbigare än vanligt, man gör ju fel på de nya reglerna även om man kan dem, säger en av lagets forwards, Gabriel Yesil, som tagit paus från spelandet på skolgården.
Rasten tar slut och killarna lämnar skolgården och försvinner in i skolan.
Goran fortsätter att prata om när han började som tränare. Då var ungefär 70-80 ungdomar medlemmar i klubben. Idag är det cirka 250. Ett resultat av det jobb som han och de andra ledarna och föräldrarna uträttat.
- Det är fantastiskt! Det kostade tid och lön, men det är värt det när det lönar sig. Jag behöver inte tjäna nåt. Mitt hjärta kommer att känns så bra när jag sitter på en allsvenska-läktare och ser på en spelare jag tränat i tio år, säger Goran.

400 företag har gjort det. Platsannonsera på Jnytt.se