En arm sträcks upp ur en kupolliknande ställning på scenen och den mycket välspelande Hanna Schön framträder i svart trikådräkt och tampongdiadem. Hennes rollkaraktär Sara börjar göra moves till Dallas signaturmelodi och spänner ögonen i oss. Hon talar högt och tydligt till publiken som om vi, kollektivt, var hennes alldeles egna terapeut. Och allt ska ut och ventileras: sorgen, ångesten, vilsenheten, tårarna, men framför allt bitterheten. För Sara är bitterfittan.

En bitterfitta i många
Jag har många gånger funderat på det där ordet. Bitterfittan. Det låter både fult och otrevligt, och jag har aldrig använt det. Men sedan jag lärde känna Sara har ordet fått ny innebörd. Hon berättar om, och levandegör, känslan av att känna sig sviken av sin partner och konflikten som kan uppstå när tvåsamheten plötsligt ska delas av tre. Sara trycker ryckigt mot sitt bröst och beskriver ett möte med mödravården när hon söker akut för mjölkstockning. Vid det här laget hör jag många kvinnor i publiken sucka igenkännande. Inte konstigt man blir bitter menar Sara.

Viktig för alla
Ja – Bitterfittan är en hyllning till feminismen. Och ja – det var övervägande kvinnor i publiken. Men i Nora Nilssons regi visar föreställningen upp en bra balans mellan feminism och jämställdhet. Det levereras goda insikter för bägge könen. Föreställningen har många höjdpunkter, bland annat när Sara kliver in i rollen som Dick-figuren som vill göra lite på sitt eget sätt. Och när hon på bräkig danska härmar Suzanne Brögger, den feministiska danska författaren, med ett ”jauuuu” samtidigt som hon proppar munnen full av citronklyftor, ja då fullkomligt tjuter publiken av skratt.

Strålande scenografi
En stor eloge till scenografi och kostym. Saras fräsiga lilla dräkt och knallröda tights är mycket fyndigt dekorerade. Och scenografin måste upplevas på plats för den är så härligt brokig och crazy. Men det dansas tryckare med en plastfoliekropp, fläktarna blåser för högtryck och bitterfittastatistik rullas in på en pirra. Och bakgrundsskynkena, ja de är banne mig kukrosa.