-Jag var något av ett fan och nu spelar jag med mina gamla idoler, säger Emil Svanängen när Jnytt.se träffar honom för att prata om den kommande korsbefruktningen mellan Loney Dear och Sinfoniettan.
-Idag är det ombytta roller, poängterar Yngve Nordström. -Jag visste inte så mycket om Emil innan man jag lyssnade på Loney Dear på nätet och kollade på Youtube och tänkte bara "wow".

Arrangörerna kallar Emil Svanängen för lokal världsartist. Lite överdrivet, tycker sångaren själv men samtidigt kan han inte motsäga det faktum att han har världen som arbetsplats och mängder av internationella fans som älskar det han gör.
-Jag har fått mail från fans till Emil som bor i London och som redan bokat tåg hit, berättar Emma Sandwall från SMOT.
-Ja, det är kul. Jag hoppas att det kommer några fransoser också, tillägger Emil.



Ett litet riskprojekt.
Den 12-13 februari blir det alltså två korsbefruktade spelningar på Jönköpings Teater. Sinfoniettan och Emil Svanängen med band kommer bokstavligt talat att trängas på scenen.
-Det är ett litet riskprojekt, skrattar Emil.

Ambitionen med konserten är ändå att alla ska få svängrum (trots det lilla utrymmet) och även om Emil Svanängen är frontmannen kommer Sinfoniettan både att synas och höras. Inte vara bakgrundsskval.
-Det finns många skräckexempel som när San Franciscos symofniorkester spelade med Metallica. Det var säkert ett häftigt samarbete men de blev bara en kuliss.

Repertoaren styr förstås Emil Svanängen och det blir som han själv uttrycker det gammal skåpmat ur hans katalog.
-Jag ska försöka plocka fram det absolut bästa, eller det minst dåliga, som passar med orkestern. Det blir väldigt mycket från senaste plattan.

Konserten kommer på många sätt att bli unik men Emil Svanängen är noggrann med påpeka att det inte alls känns konstigt att spela med en symfoniorkester.
-Jag skulle jag helst alltid åka med sinfoniettan om jag hade råd, konstaterar han med ett leende.